Hur länge sen var det jag skrev nåt vettigt egentligen? En hel evighet känns det som. Hänt en hel del har det gjort iaf...

Förra helgen var intensiv vill jag lova. Leo hos sin pappa och jag roade mig lite för en gångs skull. Var på Gardell på folkoperan och satt mycket riktigt som en sardin fastklämd i ett skruvstäd, men Jonas var ju på scenen så det gjorde inte så mycket. Han är helt enkel formidabel i sina tankebanor. Jag menar, att man kan få oss att köpa att essensen av bibeln kan sammanfattas i meningen "kom nu ketchup, så går vi" och man tänker, javisst är det så. Självklart! Jag inser väl dock att man nog måste vara Gardellfrälst för att uppskatta det. Humor och glädje blandat med allvar och sorg. En härlig eftermiddag.

Kvällen blev inte sämre för då fick jag följa med svägerskan hem och gosa lite med mina tre underbara brorsöner. Tre små charmtroll som blir så glada när man kommer. Är så härligt!

Sovplatsen behövde jag för att få lifta med bror till Huddinge på måndagen eftersom han ändå passerar där påväg till jobbet(man får inte vara dum!). Det var dags för återbesök på det stora sjukhuset. Vet inte vad jag förväntar mig av läkarbesöken egentligen, men jag blir alltid förvånad när jag kommer därifrån.

Jag fick träffa "min" kirurg iaf, det kändes bra. Jag gillar honom skarpt. Han frågade om hur jag mådde och så fick jag väga mig på en våg som det sa knak om. Så den gick ju inte att lita på. Tur att skolan har en riktigt bra rejäl sak som man verkligen kan lita på så jag visste. JAg har en rak nedåtgående trend och det känns bra.

Sen var det ju detdär med frågan huruvida steg två av operationen skall bli av och jag fann mig själv säga. Jag har funderat mycket och nog kommit fram till att jag faktiskt kommer behöva en till operation.

Hup! Sa jag det helt frivilligt utan pistolhot? Sa jag verkligen det och det känns helt rätt och riktigt? Tydligen. För så är det..

Den kan komma att bli av redan till sommaren.

Lite dålig stämmning i gruppen för tillfället vilket känns fruktansvärt frustrerande för tillfället. Jag försöker agera och handla och tänka på bästa sätt, men det känns lite som hur man än gör så blir det liksom alltid nåt fel. Frustrerande är bara förnamnet...

På onsdagen provades det på curling. Jag var med till hallen iaf och hade på mig ett par curlingskor UTAN glidsula! Gick INTE ut på isen. Jag menar har man spikbroddar på sig bara det kan finnas is på EN vattenpöl och inget mer så ställer man sig inte på en is frivilligt! Så är det med det.

Sen har klassen kommit på nåt galet mål att vi ska cykla till Arholma och paddla i maj! Jo, jo...

Nu ska jag släpa mig och prinsen ut ett tag så vi aktiverar oss lite i friska luften.

kommer det en uppdatering. Jag lovar... ;-)

Idag har dagen ägnats åt att väga och måtta det som stoppats i munnen och sedan registrerats på www.halsovakten.se och www.matdagboken.se

Det är fan en heltidssysselsättning att göra det in i minsta detalj om man vill vara så korrekt som möjligt. Men väldigt nyttigt för att få koll.

Om programmen. Hälsovakten är lite trögarbetat, men man får en tydligare överblicksbild hur läget ligger. Man får testa gratis en vecka, men sen kostar det pengar. Matdagboken finns lite roligare funktioner, mer som ett community och mer lättarbetat vid registrering, och kanske snyggare presentation men ändå mer svårbegripligt över helheten av hur det ser ut. Stort minus med matdagboken är att alla ens viktuppgifter är "offentliga". Gillar jag inte...

Idag har jag inte motionerat, men har man gjort nåt aktivt 4 dar i rad kanske man kan få lov till det? Imorgon ska det ju traskas på centralen fram och tillbaka.

I måndags gick jag 25 min. Igår gick jag 30 min innestavgång varav 1/3 av tiden med höga knän. Idag var jag med på gympan, uppvärmning, basket, badminton och lite styrkeövningar med såna där chokladgummiband (det är väl typ bara vi "Livsstilare" som tycker dom luktar choklad! :-P)¨

Jag ger mig själ en klapp på a+eln!

Helgen fortskred i lugnets tecken och Leo var nog lite uttråkad mot slutet, han hade bra gärna velat åka skridskor. Nästa vecka har dom friluftsdag och då ska dom åka skridskor, så då blir det av. Tur det.

Imorgon har dom "Hälso-kickoff" på Leos skola som avslutas med en kvällsföreläsning för föräldrar. Hade sett fram emot att gå på det, men nu har dom helt plötsligt ändrat lokal och ska vara på ett ställe som är svårtillgängligt för mig, så då tappade jag genast lusten att närvara.

Idag hade vi "fritt" arbete så det blev en väldigt lugn dag, såpass lugn att jag blev så rastlös att jag FRIVILLIGT motionerade! Skönt. Hade ont i magen vid lunch så jag drack bara fil. Blev bättre sen. Har slutat med en medicin som har minskat produktionen av magsyra, och det har känts! Men det börjar avta nu som tur är, och nästa måndag ska jag ju på återbesök till Huddinge, ska bli spännande att se vad dom säger då.

Min lilla gullunge tjatade sig till matteboken igen och har räknat matte hela eftermiddagen, och läser massor gör han. Är så glad att han tycker det är roligt, livet blir så mycket enklare då...

Har surfat runt på universitetets hemsida och börja odla en tanke; Tänk om jag skulle försöka ändå...? Det kanske är dags att sluta klanka ner på mig själv och inse att jag HAR nog en hel del kunskaper? Kanske skulle jag klara av att utföra ett arbete ändå så jag kan slutföra nån gång? Inte i hamn riktigt än...

Hur säger man... det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter?

Leo vaknade tidigare än mig, som vanligt. Försökte få mig att stiga upp vid 8:30 genom att be mig välja svart i hans nytillverkade "loppa". Det var en lite annorlunda uppmaning än den jag mindes från gårdagen; Gå upp!

Jag lydde inte min son utan låg kvar en stund till...

Han är som en liten bokslukare min lilla prins. Det gläder mig. Idag är det perfekt väder för skridskoåkning, men eftersom vi bor "bakom" själva idrottsplatsen finns det ingen lättillgänglig väg att ta sig dit, så det får bli nåt annat. Ut ska vi iaf innan dagsljuset flyr sin kos...

Har skrivit tre verser på "Projekt jubel" sång.

Har funderat en hel del på vad avundsjuk jag är på folk som ärligt tror på och kan fascineras av diverse saker som i mina öron bara är hokus pokus och nonsens. Det känns som om det vore enklare om jag också kunde köpa det rakt av. Men min högra och vänstra hjärnhalva verkar föra ett konstant krig med varandra.

Fast... det kanske bara är bra.

Nehepp. Ut en sväng och fundra på vad jag vill bli när jag blir stor...

Gör dagen till Din bästa!

Nja, inte riktigt än, men väldigt snart.

Att man anar ett visst vemod kan nog stämma. Osakerna är flera. Punkt.

Men faktiskt börjar jag längta hem. Hem till mitt kök. Få laga EGEN mat! Och jag drömmer om NYTTIG mat! Det är nåt fel på mig. Jag tror man blir hjärntvättad här på skolan....

Det rullar på. Det är nån sorts vardag. Jag mår bra. Jag motionerar. Mer och mer. Har haft MI samtal. Jag har visst ett mål. Jag har ett eget sätt. Det får man.

Jag har vart "levande modell". Får en massa pengar. Bra.

Leo har fått skridskor. Vi har fått varsin ny ryggsäck. Behövligt.

Tiden går för fort.

Jag har sovit dåligt i ett par nätter. Vaknar runt 3 och är klarvaken och kan såklart inte somna om. Då börjar ju tankarna mala i skallen. Utmattad somnar jag eller hamnar i nån sorts dvala tillslut. Då ringer klockan...

Det känns idag. Idag är ingen bra dag...

Fan vad bra det är med serverad frukost på morgonen så man verkligen måste masa sig upp i bra tid.

Leo har åkt för att hälsa på en kompis (HALLELUJAH!!) och fick åka buss själv ut till Singö. Trevlig busschaufför som lovade att hålla koll när han skulle kliva av, visserligen skulle han ju bli mött vid hållplatsen, men man veeet juuu aldrig!

Och min oro är ju inte direkt mindre då jag i fredags tänkte att nä, nu ska jag lita på att han kommer ihåg att plinga själv vid hållplatsen när han åker hem från skolan.

Kunde inte hålla mig helt borta från hållplatsen utan promenerade i sakta mak ner mot hållplatsen. Vad tror ni händer? Jag står en bit ifrån och SER BUSSEN ÅKA FÖRBI HÅLLPLATSEN!!!! :-O

Panik. Ringer direkt fritids för att kolla om han verkligen kommit med bussen; Precis när dom svarar så ser jag hur bussen stannar ca 100 m från hållplatsen och en liten person kliver av bussen... " Öhh.. det var inget." tror jag jag hasplade ur mig till fritidspersonen som svarade... :-)

Jodå, min lille prins hade visst glömt att plinga utan bara ställt sig vid dörren redo att gå av! Fast han hade inte sett "Väddö folkhögskola" på skylten i bussen sa han.  Och till busschauffören hade han visst bara sagt "Oj... jag skulle gå av" så hade han snällt nog stannat bussen. Sicken tur att det var en chaufför som hade en bra dag på jobbet kan man väl säga...

Helgen har varit lyxig då det serveras mat för det pågår kurs. Så jäkla skönt att man "måste" gå upp tidigt. Vila kan man ju liksom göra sen istället. Och idag har jag minsann motionerat och det innan lunch! :-D

Fan vad jag är bra... ;-)

Skolan började väl i måndags egentligen men då var det uppgifter och eget arbete, så iadag är ju första riktiga dagen. Dom andra är på spinning och jag har FAKTISKT cyklat på motionscykeln. Inte planerade 20 minuter utan cirka 12 minuter. Bättre än inget iaf.

Fick reda på en väldigt tråkig och jobbig sak om en vän. Som gör att man stannar upp och verkligen tänker: Finns det verkligen någon rättvisa?

Allting har en orsak och en mening heter det ju...

Ibland känns ord så förbaskat futtiga. Men jag vet att personen tror stenhårt på tankens kraft. Därför tänker jag. Därför Omtänker jag...

Snart dags att hämta prinsen, min stora lilla kille...

Leo och jag har haft Star Wars kvällar i två dar nu. Fast imorrn blir det tidig uppgång trots nattslarvande till 00:30. Imorgon är det nämligen vardag på folkhögskola igen. Då serveras det frukost igen! Välkommen ljuva vardag!

Nu har jag varit tillbaka på Väddö i lite mer än ett dygn. Solokvist och njuter av varje sekund. Snart är det årets sista dag. En dag som skall ägnas åt reflektion och tillbakablick tror jag, tvätten får vänta till nästa år...

Jag blev borta lite fler dagar än jag räknat med, och har haft det jättebra på alla tänkbara sätt och vis. Umgåtts med familåj, släkt och vänner!

Julaftonen tillbringades hos bror med familj, mängder med julklappar som vanligt, fast mängden i prinsens hög har ju minskat markant och det kunde han inte hålla tillbaka på julafton. Jag blev både arg. ledsen och irriterad på honom, men besvikelsen var ju så påtaglig så mest gjorde det mig ju ledsen. Till nästa år måste jag hålla isär födelsedag och jul på ett bättre sätt. Besvikelsen gick dock över fort och han var glad för det han fått.

Vi sov över där och det var mysigt. Käraste brorsönerna tyckte det också.

På juldagen tog vi oss vidare till vännerna i Hässelby och där blev jag kvar ett tag, blir ju så när man bor på landet utan eget transportmedel!

På annandagen blev det lite samvaro med mostrarna

Leo for vidare till sin far den 27:e och jag stannade som sagt ett par dagar till för att agera barnvakt på Ekerö den 29:e! Brorsönerna hade väntat hela dagen på att jag skulle anlända så gissa om jag var efterlängtad när jag äntligen kom på måndagskvällen!

Det märks att man inte är van med fler barn än ett och att han dessutom är ganska stor numer! Men jag klarade av att byta bajsblöja hyfsat godkänt iaf. (fast jag gjorde det på ett konstigt ställe som jag nog inte fick för mamma och pappa! Det var flera saker som dom nog tyckte jag gjorde lite konstigt...men de överlever nog! )

Rara pojkar är mina brorsöner iaf!

Så igår kväll var jag tillbaka på Väddö igen efter skjuts av bror.

...

Min lille prins har saknat mig den här vändan hos P. Han har ringt två kvällar i rad och varit så hjärtskärande ledsen för att han saknat mig, sådär ledsen att han hulkat och inte fått fram ett ljud. Telefonkontakt har blivit livsnödvändigt.

Det känns skönt att det hjälper att prata med honom, men han räknar dagarna tills han får komma hem...

Oj... årets sista dag har börjat!

Gott slut önskar jag Er Alla!

P.s Har passerat -40 kg nu... -41! D.S

Idag fyller min prins 8 år. Jag kan verkligen inte begripa att tiden gått så fort??

Lite bilder idag. Alldels nyfödd först...

Så här ser han ut 8 år senare... nyfriserad och med ny hatt!!

Vi fick besök idag! William och Catherine kom och åt lite korv och fikade med oss innan de tog sig till Landet som inte ligger långt härifrån...

William blir 8 på Juldagen!

Leo och jag önskar er ALLA en riktigt GOD JUL!!!!!

P.s  -39 kg visade vågen idag....

Nog för att det är fint med snö på vintern, men attans vad den ställer till...

Äntligen är det jullov! Det var ett superfint julbord som skolan anordnade. Kunde väl smaka en bråkdel, men det jag smakade var kanongott!

Min lärare Peter till höger tar för sig av allt smarrigt. En superbra lärare, dramapedagog i grunden kanske är förklaringen...

Rektor Georg(Jojje) som berättar nån (o-)sann(?) berättelse om nån björn från sina hemtrakter. Leo fick en födelsedagspeng av Jojje när han tittade in till oss i "Lillköket" där vi höll på att förbereda för kalas i fredags e.m.

Och av kökspersonalen fick han en burk med Ischoklad! Vi trivs på Väddö... :-)

Skolan i vinterskrud....

Dagen för kalaset. Planen var lite vinterbus mellan lunch och fika. Men ack så annorlunda det blev...

Ni ser den lilla obetydliga backen där framför det röda huset med vita fönster? I den kan man trilla så illa i att man gör sig så illa att man blir liggande på marken i obeskrivliga smärtor i väntan på ambulans och efter röntgen på sjukhus visar det sig att det är en bruten överarm precis under aeln!! Det hände min stackars syster, så hon fick tillbringa natten på Norrtälje sjukhus... hennes första sjukhusvistelse någonsin!

Som jag alltid har sagt... VINTER ÄR LIVSFARLIGT!!!

Min prins är firad av familjen nu iaf, och vi hade det mysigt så länge det varade....

Imorgon var det meningen att vi skulle få efterlängtat besök, men det eländiga vintern har satt stopp även för det...

Jag hatar vintern!!! :-(