Hoppsan vad fort dagarna går. Visst redan torsdag och inte ett vettigt ord skrivet!

 Jag tappade balansen där i början av sportlovet och nu tror jag mig vara upprätt igen. Tufft att prata om med kuratorn, men måste nog försöka idag när jag ska dit.

Känns nödvändigt och känner mig beredd...

För övrigt rullar allt på väldigt bra. Skolan och gruppen. Hemma med Leo. Det är harmoni. Ja, jag tänker faktiskt uttala dom orden högt. JAG BEFINNER MIG I HARMONI! Hör sen. Om nu alltings jävelskap vill bråka med mig som det brukar när jag säger sådant högt, så kan alltings jäkelskap dra nåt gammalt över sig. Jag tål. Känns det som...

Och våren. Och ljuset...ljuset! Är det inte underbart med ljuset?

Insikter under lovet?

- Att komma upp i hyfsad tid och få en någorlunda tidig start får resten av dagen att flyta på bra!

- Att planera och laga mat är verkligen ökentrist!

- Att släppa taget är svårare än svåraste svårt.

Vad har fungerat?

- Komma upp i tid.

- Motionen.

- Läsa.

- Måltidsordning.

Trött. Gonatt....

Idag har jag bakat. Bara för att ha något att göra. Liten stavgångspromenad. Solen sken, men jag var inte ute. Tomt. Öde. Trist. Idag har jag bara ätit tokigt. Igår var bra dock. Jag har läst klart "Konsten att vara snäll" och börjat på "Vägar till visdom" av Einhorn. Min nya idol. Snygg är han också. Och klok. Och snäll. Och vis.

Städa stod på agendan idag. Men orka. Fast jag kan ju städa senare. Inte som att jag kommer störa någon liksom. Imorgon ska jag tvätta och kanske, kanske får jag lite fikabesök imorgon på eftermiddagen. Om inte så är det ju snart söndag och då får jag åka och hämta min prins. Sen är det vardag och Äntligen är lovet över...

Jag vaknade vid 7:30 och då sken solen. Härligt tänkte jag och somnade om. Vaknade igen inte förrns 10:50. Herregud! Minns inte när jag sov så länge senast? Kan ha sin förklaring att jag visserligen somnade i soffan igårkväll efter sen hemkomst och (halvt)ofrivillig promenad från älmsta. Det var tur att kryssningen inte blev av idag som var planerad... för se det där härliga vädret har ju inte hållt i sig. Sitter och tittar ut på en grått och blåsigt Väddö. Minst tornado ser det ut att vara. Sitter i skolan så snart måste jag ta mig ut i det där eländet. Urk...

Jag vinkade av min lilla prins igår som flög från Bromma ner till Blekinge för att häls på farföräldrarna. Ett efterlängtat besök från båda håll! Över ett halvår sen de sågs. Leo var lite besviken att han bara skulle vara där nere i 5 dagar; Han är ju van att vara där längre. Men köpte väl tillslut att "få dagar är bättre än inga alls..."

Han var ensamt barn som skulle flyga den här gången och fick kliva ombord först. Och min snåla lilla son var helt överlycklig när han berättade att han minsann fått både chokladboll och dricka UTAN ATT GE NÅGRA PENGAR!

Jo, min avkomma är rent uta sagt snål. Han glömmer sina pengar när vi är och handlar och går med på att lägga ut för det han vill köpa och jag får pengar när vi kommer hem. Bara det att då hittar han inte plånboken och hoppas på att jag glömt bort det när han väl "hittar" den igen. Men se det har jag inte...

Idag har jag varit en riktigt surkärring och skrivit en såndär ilsken lapp, fast jag skrev under vem jag var. För hur kan man tro att man diskat klart i ett kök som flera personer delar på och inte torka upp efter sig i slasken? Ibland blir även jag förbryllad... Nåväl, jag skrev en liten påminnelse så att man slipper glömma att så är fallet. Hemskt snällt av mig egentligen...

Sportlov och ensam och uttråkad som fan...

Nu ska jag äta mat iaf...

Jag har rensat bort det där som stjäl min energi. Bort. Putsväck. Ajöken.

Snart beger vi oss mot flygplatsen för prinsen ska ut på äventyr! Till farmor och farfar som han inte träffat sen i Juni(?)! Gissa om det är någon som längtar?

Den har varit vidrig...

Jag måste titta på "Luftslottet som sprängdes" snart. För jag behöver lära mig. Att spränga luftslott...

...vilket är att blogga, enligt en god vän! ;-)

Det som framkallade panikkänslan igår var att åka rulltrappa nedför! Igår var jag alltså tvungen eftersom hissen var avstängd vid KTH när vi kom dit. Min första tanke var att "nehepp, det här går inte, vi får åka hem igen! Jag gör det inte!"

Leo såg min panik och försökte lugna mig: "Ingen fara mamma! Du kan åka, jag håller dig i handen!"  Min riddare...  

Visst värmdes mitt hjärta av de orden, men ångesten hade verkligen gripit tag i mig. Jag stod och stirrade på rulltrappan, på stegen och hur fort det såg ut att gå. Skräckbilder i huvudet hur jag trampar mellan två steg när jag kliver på och inte hinner rätta till för jag är så långsam och hur jag trillar framlänges och bara rasar nedför trappan och ja... bara dör! :-O

Jag kände paniken. Hjärtat som dundrade i bröstet. Tittade på mina handflator och tom såg hur fuktiga de blivit. Torr i munnen och hastig andhämtning. Kände ett släng av yrsel också.

Så började jag studera folk som klev på rulltrappan istället för stegen. Såg hur lugnt och stilla de klev på. Tittade jag på dem så gick det ju inte alls lika fort. Jag vet att jag klarar av att åka rulltrappa uppför om än med lite, lite obehags känsla, men vetskapen om att man ramlar uppför inte KAN resultera i ett lika ödestigert fall som nedför gör att jag vågar mig på det numer.

Jag påminde mig själv att min gång inte är lika besvärad numer och jag har bättre balans än för bara ett par månader sen. Så jag fokuserade på det och bestämde mig. Nu.

Och så gjorde jag det.

Leo väntade på mig nere på perrongen och gav mig tummen upp när han såg mig i rulltrappan.

Jag var matt när jag stod där i rulltrappan och panikkänslan släppte genast, men den där totalt euforiska känslan uteblev och jag kommer nog känna stort obehag de gånger jag tvingas till att ta rulltrappan. Fast lite skönt kändes det allt...

Läste mycket på bussen igår när jag åkte med Leo. Kändes bra. Läste klart "Hjärnkoll på vikten" (Martin Ingvar bla) och påbörjade "Konsten att vara snäll" (Stefan Einhorn)

Bokrean är ju igång så jag hann faktiskt med en sväng på Åhléns city efter jag lämnat Leo och innan jag skulle vidare ut till Väddö igen. Hade tänkt vara kvar i stan längre och ta sista bussen hem vid 21, men orken tog tvärslut, så det blev inget med det. Men orken brukar vara slut redan efter jag lämnat Leo, så lite framsteg är det allt. Tänkte på det vår härliga gympa lärare Karin sa i veckan: "Att ta bussen in och göra något som man tycker är roligt, som att promenera på muséer, utställningar, stadsvandringar får OCKSÅ räknas till den dagliga rörelsen!"

Jag får ju inte glömma det. Jag är ingen naturmänniska och jag kan ju vandra jättelånga sträckor i stan och bara titta vackra hus och fönstershoppa. Så har jag ju alltid gjort! Det räknas ju faktiskt också! Inte glömma det...

Har tränat stavgång och kanske, kanske blir det en tur på motionscykel. Har fått ett nytt ställe uppriggat, som kan funka bättre. Får se om jag ger mig på det. Annars är det en av utmaningarna under Sportlovet! Jo, så lyxig tillvaro har jag att jag har sportlov!

Sådär, nu har jag fokuserat en lång stund på det viktiga... eller hur? :-)

Är ju pigg efter slummer på soffan, så kan ju passa på att uppdatera.

Idag överkom jag en rädsla. Och den var rejäl vill jag lova. Ren och skär panik med bultande hjärta, svettiga handflator, svårt att andas och tårar. Men jag gjordet'

Kanske utvecklar imorrn.

Ökat min kondition med 15% sen början av december. Det är ju bra... :-) Hjärtat slår stabilare med jämnare puls.

Det tar sig....

Vi skulle ha fått besök i helgen, men varningar om öväder och allmänt kaos gjorde så våra vänner höll sig hemma. Smart tänkt, men man blir ju inte mindre besviken för det. Trist!

Igår hade vi en riktig slappardag. Tog oss ut endast för att få lite föda i oss. Tittade på en film på DVD och en på TV. Leo börjar uppskatta lite engelska filmer nu, för han hänger med att läsa på remsan riktigt bra nu! Kul.

Vi kollade mellot, men inget som fastnade direkt, vi gillade han som sjöng på det udda språket.

Idag ville Leo ha godis och jag ville inte handla. Då går jag själv! Sa min stora lilla kille. Så han fick en promenad till ICA och fick handla godis (till mig också :-O) Han var väl borta ca 1 timme, och mobilen var med. (Jag ringde bara 1½ gång... )

Själv så gick jag inomhusstavgång först 30 varv vilade nån minut och sen 20 varv till. Tog tid. Gick precis 30 min!

Efter det lyckades jag få med mig Leo till gympasalen och spela lite badminton och leka med lite bollar, där höll vi väl på nån halvtimme.

Annars är det mycket tankar som kretsar kring Etik och Moral för tillfället. Vi har börjat ett nytt tema med Livsåskådning. Vad är rätt? Vad är fel? Kan man verkligen alltid vara principfast? Det snurrar däruppe vill jag lova.

Å inget är det på TV för det där OS-spektaklet. Och vår lär det väl aldrig bli... *suck*

Nä... får väl spela lite mobilspel.

Får nog min nya mobil imorrn, med värstingkameran i! Då ska här fotas...

Se där. Det finns visst alltid något att glädja sig åt...

Igår var en fin dag. Arbetet fortskred med vårt projekt och vi lyckades väl samla ihop några av våra idéer. Vi fick en härlig stund med vår kära klasskamrat då satt och sjöng och pratade och skrattade en stund. Det var härligt.

Leo råkade ut för en liten olycka i skolan! Han lyckades ramla så olyckligt att han började blöda näsblod. Han skrapade den nog också för han är lite röd på näsan och precis under den, ovan läppen.

Idag ska vi ha "gemensam" dag och jag ska vara med i bakgruppen. Kanelbullar ska det visst bli...

Vill ha vår nu tack!

Man får jättegärna lämna kommentarer här även om man inte gjort det förut. Det verkar ju som om det är fler som läser än Ni som vanligtvis är modiga och lämnar kommentarer, skulle vara kul att veta vilka ni andra är dock! :-)

Idag hade vi målfokusering och övade med lite bollpricklekar och balansgångsövningar innan vi fick testa bågskytte! Attans vad kul det var! Det vill jag göra mera av...

Jag började bra den här veckan med inomhusstavgång i ca 30 min. Förra veckan var sådär ur motionssynpunkt.

Förra veckas lilla viktuppgång hänger nog samman med mens. Ser så ut när jag nu kollar bakåt. Ny vecka. Nya möjligheter.

Leo var hos sin kompis i Lördags och dom har planerat för hur de ska hålla kontakten när vi flyttar hem igen. Dom ska brevväxla! :-D

Är så glad för min plutt...

Idag hade vi lektion om fisk. Jag hamnade i gruppen "koka torsk". Kan ju tyckas vara en enkel sak. Men saker man bör tänka på:

• Oftast är det dubbelgraderingar i kastruller, så "3" betyder inte 3 liter när vattennivån är ganska liten i förhållande till storleken på kastrullen...
• Man bör lyssna lite mer noggrannt på sina klasskamrater som lite försiktigt undrar "Men... är du säker på att det verkligen är 3 liter vatten?"

*host, host*

Fast egentligen var jag ju medveten om vad jag gjorde; Jag kokade torsk på norskt vis, för så gör man tydligen där... ;-)

Finns inga misstag! Bara nya erfarenheter...

Veckan började med redovisning av ett grupparbete som gick förvånansvärt bra. Jag var med i gruppen som skulle hålla ett lektionstillfälle om "Kött". Kände mig hyfsat förberedd lyckades plocka ut det viktigaste och delge det sen. Ett stort problem för mig annars. Jag gillar ju att researcha så det kan jag ju ägna mig åt i evighet, men sen att plocka ut det väsentliga är trixigare och brukar resultera i kortslutning i hjärnan så det blir pannkaka. Fick även en snilleblixt i sista sekunden att alla skulle åka och handla köttet så vi fick lektion även i affären. Det uppskattades av övriga, så det blev en bra dag.

Hela veckan har för övrigt varit bra och stämmningen i gruppen är ju mycket bättre. Men vi har ju en del att tampas med. En klasskamrat har nämligen en väldigt svår sjukdom, så vi går iprincip omkring och väntar på ett besked. Och det kommer inte vara ett glädjande besked, utan det kommer vara ett dödsbesked. Fast man vill ju hoppas och tro på mirakel...

Det smittar av sig på humöret, även om den dåliga stämmningen inte direkt har med det att göra utan det är en massa andra faktorer, men jag tror vi kan få det att fungera, och faktiskt KAN jag fungera utan att ta allt personligt. Och jag försöker verkligen bidraga så gott och mycket jag bara kan till att det ska vara fungerande. På mitt sätt. Och jag hoppas det är tillräckligt...

Sen har det varit seminarium att starta eget företag, bra att få information om sånt. Sen börjar ju vårt projekt jubel få nån sorts form. Ska bli en revy är det tänkt. Och jag har skrivit ny text till välkänd text som just nu ser ut att bli avslutningsnummer.

Sen vill väl läraren helst att alla ska bidraga med nån sorts dans. Jag är skeptisk...

Sen har vi även meningsfulla lektioner i näringslära den här terminen. Då inser jag att jag faktiskt gillar kemi och molekyler och hur det fungerar...

Idag har vi börjat med ett nytt tema; Livsåskådning. En ny lärare från gymnasievärlden. Här snackar vi ordning och struktur och välplanerat! Det gillar jag. Blir spännande och intressant tror jag...

Inte min bästa motionsvecka, men fick Leo att spela lite badminton en dag och så hade jag lite bollek för mig själv sen. Bättre än inget, men ska bättras till nästa vecka.

Mostrarna på besök i helgen och Leo ska hem till en klasskompis som han själv säger om: "E och jag är verkligen kompisar. Vi är liksom 200miljoner mycket kompisar."

Jag jublar och blir alldeles till mig av glädje. Finally!

Jag hedrar min dödssjuke vän genom att glädjas och njuta av livet...

Hur länge sen var det jag skrev nåt vettigt egentligen? En hel evighet känns det som. Hänt en hel del har det gjort iaf...

Förra helgen var intensiv vill jag lova. Leo hos sin pappa och jag roade mig lite för en gångs skull. Var på Gardell på folkoperan och satt mycket riktigt som en sardin fastklämd i ett skruvstäd, men Jonas var ju på scenen så det gjorde inte så mycket. Han är helt enkel formidabel i sina tankebanor. Jag menar, att man kan få oss att köpa att essensen av bibeln kan sammanfattas i meningen "kom nu ketchup, så går vi" och man tänker, javisst är det så. Självklart! Jag inser väl dock att man nog måste vara Gardellfrälst för att uppskatta det. Humor och glädje blandat med allvar och sorg. En härlig eftermiddag.

Kvällen blev inte sämre för då fick jag följa med svägerskan hem och gosa lite med mina tre underbara brorsöner. Tre små charmtroll som blir så glada när man kommer. Är så härligt!

Sovplatsen behövde jag för att få lifta med bror till Huddinge på måndagen eftersom han ändå passerar där påväg till jobbet(man får inte vara dum!). Det var dags för återbesök på det stora sjukhuset. Vet inte vad jag förväntar mig av läkarbesöken egentligen, men jag blir alltid förvånad när jag kommer därifrån.

Jag fick träffa "min" kirurg iaf, det kändes bra. Jag gillar honom skarpt. Han frågade om hur jag mådde och så fick jag väga mig på en våg som det sa knak om. Så den gick ju inte att lita på. Tur att skolan har en riktigt bra rejäl sak som man verkligen kan lita på så jag visste. JAg har en rak nedåtgående trend och det känns bra.

Sen var det ju detdär med frågan huruvida steg två av operationen skall bli av och jag fann mig själv säga. Jag har funderat mycket och nog kommit fram till att jag faktiskt kommer behöva en till operation.

Hup! Sa jag det helt frivilligt utan pistolhot? Sa jag verkligen det och det känns helt rätt och riktigt? Tydligen. För så är det..

Den kan komma att bli av redan till sommaren.

Lite dålig stämmning i gruppen för tillfället vilket känns fruktansvärt frustrerande för tillfället. Jag försöker agera och handla och tänka på bästa sätt, men det känns lite som hur man än gör så blir det liksom alltid nåt fel. Frustrerande är bara förnamnet...

På onsdagen provades det på curling. Jag var med till hallen iaf och hade på mig ett par curlingskor UTAN glidsula! Gick INTE ut på isen. Jag menar har man spikbroddar på sig bara det kan finnas is på EN vattenpöl och inget mer så ställer man sig inte på en is frivilligt! Så är det med det.

Sen har klassen kommit på nåt galet mål att vi ska cykla till Arholma och paddla i maj! Jo, jo...

Nu ska jag släpa mig och prinsen ut ett tag så vi aktiverar oss lite i friska luften.

kommer det en uppdatering. Jag lovar... ;-)

Idag har dagen ägnats åt att väga och måtta det som stoppats i munnen och sedan registrerats på www.halsovakten.se och www.matdagboken.se

Det är fan en heltidssysselsättning att göra det in i minsta detalj om man vill vara så korrekt som möjligt. Men väldigt nyttigt för att få koll.

Om programmen. Hälsovakten är lite trögarbetat, men man får en tydligare överblicksbild hur läget ligger. Man får testa gratis en vecka, men sen kostar det pengar. Matdagboken finns lite roligare funktioner, mer som ett community och mer lättarbetat vid registrering, och kanske snyggare presentation men ändå mer svårbegripligt över helheten av hur det ser ut. Stort minus med matdagboken är att alla ens viktuppgifter är "offentliga". Gillar jag inte...

Idag har jag inte motionerat, men har man gjort nåt aktivt 4 dar i rad kanske man kan få lov till det? Imorgon ska det ju traskas på centralen fram och tillbaka.

I måndags gick jag 25 min. Igår gick jag 30 min innestavgång varav 1/3 av tiden med höga knän. Idag var jag med på gympan, uppvärmning, basket, badminton och lite styrkeövningar med såna där chokladgummiband (det är väl typ bara vi "Livsstilare" som tycker dom luktar choklad! :-P)¨

Jag ger mig själ en klapp på a+eln!

Helgen fortskred i lugnets tecken och Leo var nog lite uttråkad mot slutet, han hade bra gärna velat åka skridskor. Nästa vecka har dom friluftsdag och då ska dom åka skridskor, så då blir det av. Tur det.

Imorgon har dom "Hälso-kickoff" på Leos skola som avslutas med en kvällsföreläsning för föräldrar. Hade sett fram emot att gå på det, men nu har dom helt plötsligt ändrat lokal och ska vara på ett ställe som är svårtillgängligt för mig, så då tappade jag genast lusten att närvara.

Idag hade vi "fritt" arbete så det blev en väldigt lugn dag, såpass lugn att jag blev så rastlös att jag FRIVILLIGT motionerade! Skönt. Hade ont i magen vid lunch så jag drack bara fil. Blev bättre sen. Har slutat med en medicin som har minskat produktionen av magsyra, och det har känts! Men det börjar avta nu som tur är, och nästa måndag ska jag ju på återbesök till Huddinge, ska bli spännande att se vad dom säger då.

Min lilla gullunge tjatade sig till matteboken igen och har räknat matte hela eftermiddagen, och läser massor gör han. Är så glad att han tycker det är roligt, livet blir så mycket enklare då...

Har surfat runt på universitetets hemsida och börja odla en tanke; Tänk om jag skulle försöka ändå...? Det kanske är dags att sluta klanka ner på mig själv och inse att jag HAR nog en hel del kunskaper? Kanske skulle jag klara av att utföra ett arbete ändå så jag kan slutföra nån gång? Inte i hamn riktigt än...

Hur säger man... det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter?

Leo vaknade tidigare än mig, som vanligt. Försökte få mig att stiga upp vid 8:30 genom att be mig välja svart i hans nytillverkade "loppa". Det var en lite annorlunda uppmaning än den jag mindes från gårdagen; Gå upp!

Jag lydde inte min son utan låg kvar en stund till...

Han är som en liten bokslukare min lilla prins. Det gläder mig. Idag är det perfekt väder för skridskoåkning, men eftersom vi bor "bakom" själva idrottsplatsen finns det ingen lättillgänglig väg att ta sig dit, så det får bli nåt annat. Ut ska vi iaf innan dagsljuset flyr sin kos...

Har skrivit tre verser på "Projekt jubel" sång.

Har funderat en hel del på vad avundsjuk jag är på folk som ärligt tror på och kan fascineras av diverse saker som i mina öron bara är hokus pokus och nonsens. Det känns som om det vore enklare om jag också kunde köpa det rakt av. Men min högra och vänstra hjärnhalva verkar föra ett konstant krig med varandra.

Fast... det kanske bara är bra.

Nehepp. Ut en sväng och fundra på vad jag vill bli när jag blir stor...

Gör dagen till Din bästa!